Ögonkontakt mellan människor har länge
betraktas som grundläggande för kommunikation
och social interaktion. Bland djur
väcker ögonkontakt ofta negativ respons
då det är ett tecken på hot. Hos människan
är ögonkontakt förknippat med något
mer positivt. Spädbarn börjar söka ögonkontakt
redan två dagar efter födseln.
En mängd studier har visat att ögonkontakt
påverkar vår uppfattning om andra
människor, förstärker vårt ansiktsminne
och gynnar samarbete. Att se en annan
människa i ögonen tycks ha betydelse för
hur vi uppfattar budskap, hur vi uppfattar
oss själva och dessutom påverka själva
hjärnans aktivitet!
Den sociala hjärnan aktiveras
Forskare har funnit något som de kallar för
”ögonkontaktseffekten”. Fenomenet innebär
att ögonkontakt påverkar kognitionen.
Ett antal fMRI-studier har visat att ögonkontakt
påverkar aktivitet i hjärnområden
som är kopplade till den sociala hjärnan.
Där ingår ventromediala prefrontala cortex,
gyrus cinguli och amygdala (se O&B).
Områdena bildar ett nätverk som är
specialiserat på att tolka social information
som ansiktsuttryck, blick, mentalisering (se
O&B) och empati.
Ögonkontakt påverkar språkförståelse
I grupp signalerar blicken vem talaren riktar
sig till. Men vad händer med de andra?
Påverkas förståelsen hos dem som inte blir
direkt tilltalade med blicken?
I en ny studie ville en forskargrupp från
Max Planck-institutet i Nederländerna undersöka om ögonkontakt spelar roll för
språkförståelsen. Resultatet bekräftar tidigare forskning som visat att åhörare som inte är direkt adresserade av talarens blick förstår informationen sämre än personer som talaren
tittar på.