Kemosignaler

Svett


Svett smittar

svett

Vi luktar oss fram i livet. Men lukten visar inte bara vägen, den innehåller också omedvetna signaler från våra medmänniskor. Andras armsvett innehåller ämnen som talar om för oss vilket känsloläge de har. Det låter märkligt men nu har en grupp forskare från Utrecht University visat att så är fallet.

Att en annan persons känsloläge kommuniceras till mig genom sinnena hörsel och syn är oomtvistat. Vi vet också att ”jag kan känna det du känner” tack vare hjärnans empatiska nätverk. Begreppet ”emotionell smitta” myntades redan 1993. Men hur är det med våra andra sinnen? Är luktsinnet inblandat som hos djuren? Kommunicerar vi människor, helt omedvetet, även via det som nu kallas kemo-signalering som genom olika kroppsodörer och svett?

Så här gjorde dom

Forskarna lät 36 kvinnor lukta på avidentifierade armsvettsprover från män som varit i i tillstånd av antingen rädsla eller avsky. Ingen av deltagarna kände till syftet med experimentet.

Tio män fick donera lite av den svett de producerade medan de tittade på olika filmer. De fick inte konsumera kryddig mat, alkohol, cigaretter eller träna på två dagar innan experimentet. De fick inte heller använda sig av parfymerade hygienartiklar. Medan de tittade på filmerna placerades svettabsorberande kompresser i armhålorna som, direkt efter filmvisningen, frystes ner. Ingen av männen visste vad syftet med experimentet var.

I en första session fick de se skräckfilmen ”The Shining” och i en andra den avsmakliga filmen ”Jackass”.

När det var dags för lukt-testet tinades svettkompresserna upp och sattes 2 cm framför näsan på de kvinnliga försökspersonerna. Kvinnornas känsloläge registrerades objektivt med hjälp av mätningar av ansiktsmuskulaturen och ögonrörelserna.

Vissa muskler är mer aktiva vid rädsla och andra mer aktiva vid avsmak. Ögonrörelserna registrerades med en infraröd kamera. Dessutom registrerades, med elektroder på näsans insida, hur ofta och hur mycket de verkligen sniffade på proverna.

Vad fann man?

När kvinnorna luktade på armsvetten från män som tittat på ”The Shining” kunde forskarna registrera rädsla i deras ansikten. De hade mer uppspärrade ögon och sniffade mer med näsborrarna.

När männen tittat på ”Jackass” producerade de armsvett som skapade avsmak i kvinnornas ansikten. Avsmak registrerades som kisande ögon och mindre sniffning med näsan.

Vad beror detta på?

Kemiska signaler från våra kroppar tycks ha en tydlig påverkan på andra människors känslotillstånd. Den sociala betydelsen av kemosignalering i den omedvetna kommunikationen mellan människor är underskattad. Inom djurvärlden finns mycket mer kunskap på området och man talar där om signalering med molekyler som kallas ”feromoner”. Författarna till denna studie föredrar den vidare benämningen ”kemosignalering”, eftersom feromoner ännu saknar en tydlig definition.

Det är viktigt att notera att känsloöverföringen skedde omedvetet. De specifika kemosignaler som undersöktes i denna studie var de som produceras vid rädsla och avsmak. Evolutionärt sett är det av största vikt att dessa känslor kommuniceras snabbt. Emotionell överföring ökar överlevnadschansen genom att länka ihop människor på flera olika nivåer samtidigt: rädslo- och avsmaks-signaler varnar om faror i omgivningen.

Rädsla aktiverade sinnena

De rädda kvinnorna försökte skaffa sig mer information om faran genom att spärra upp ögonen och sniffa mer. Sinnena aktiverades. Avsmak däremot minskade den sensoriska aktiviteten; kvinnorna kisade och undvek att sniffa, man ville inte ”ta in” den vämjeliga och kanske farliga lukten.

Lukten lika kraftfullt som syn och hörsel

Den traditionella synen på hur människan kommunicerar sina känslor är att det enbart sker genom språket/hörsel och vad vi ser/syn. När nu den holländska forskargruppen hade konstaterat att detta även sker med kemosignaler och luktsinnets hjälp undrade de hur denna stod sig i konkurrensen med vad vi hör och ser.

Genom att kombinera den kemiska informationen till luktsinnet (rädd eller orädd) och de från hörsel och syn (orädd eller rädd) så att de inte matchade varandra, kunde man konstatera att luktsinnets rädslosignaler var precis lika kraftfulla som de som förmedlades via hörsel- och synintryck.

Författarna konkluderar att kemo-signalering har en oerhört viktig social funktion. Det utgör ytterligare ett viktigt system genom vilket två individer, på ett omedvetet plan, blir känslomässigt synkroniserade. Detta främjar gruppens överlevnad. .

Källor
de Groot JHB, Smeets MAM et al. Psychological Science 23(11) 1417–1424, 2012.
de Groot, Semin GR, Smeets MAM. J Exp Psych: General. Online publication. doi: 10.1037/a0033731, 2013.

Luktsinnet vinner

Rykande färska nyheter bekräftar: förvisso är våra näsor små – men de kan särskilja 1000 000 000 000 dofter!

Människan kan skilja på flera miljoner olika kulörer och nästan en halv miljon toner, men doftsinnets kapacitet har förblivit oss fördolt. Nu har man med en ny metod kunnat konstatera att luktsinnet, vårt äldsta sinne, är grovt underskattat. Vi kan urskilja ofattbara 1000 miljarder lukter, enligt en alldeles ny studie från Rockefeller University! Luktsinnet blir därmed utnämnt till vårt allra känsligaste sinne.

Luktforskarna utgick från 128 kända luktmolekyler som de blandade i olika mix om 10, 20 eller 30 luktmolekyler. Kombinationerna resulterade i extremt många lukter.

Forskarna, som har publicerat sina rön i tidskriften Science, poängterar dessutom att detta stora tal förmodligen är lågt räknat. Det finns nämligen betydligt fler än 128 luktmolekyler i världen och många har fler än 30 komponenter. Ja tänk - bara doften av en enda ros innehåller 275 olika komponenter!

Källa
Bushdid C, Magnasco MO et al. Science. 21;343, mars 2014.

Vifta på näsborrarna!

Mmm lukten av mormors bullar. Sniff sniff. Och snart rullar barndomsminnena upp på den inre filmduken. Även det omvända gäller, ett barndomsminne kan få oss att uppleva lukter. Och bättre blir det om vi börjar vifta med näsborrarna och sniffar lite – då triggas minnet av doften ännu mer.

Källa
Arshamian A, Larsson M. Front Psychol. v Feb 3;5:34, 2014.

Publicerat av:
Marie Ryd
Marie Ryd
1 februari 2014

Kontakt: 0708 - 67 48 70
marie.ryd@missinglinks.se
Tillbaka till Forskningsbanken

Liknande artiklar

Missbruk på jobbet

Sitta stilla inte riskfritt

Hunger påverkar dina beslut