Uppmärksamheten sveper likt en strålkastare
över rummet, över kollegerna
och ljuden. Den stannar plötsligt till och
låter sin ljuskägla falla på fågeln utanför
fönstret. Sveper sedan vidare mot kaffeautomaten och människorna där. Ner i
datorn. Strålkastaren fokuseras, ljuskäglan
blir mindre, den avskärmar mer. Ett email
blir framträdande, för att i nästa ögonblick
försvinna då strålkastaren riktas mot vänster
vrist – det kliar. Men så kurrar det till
i magen och ljuset lämnar vristen, varpå
kliandet är som bortblåst. Vår uppmärksamhet är som en strålkastare som kan riktas och zoomas. Där den inte lyser upp blir det mörkare. Det handlar om alfarytmen!
Hjärnans elektriska rytmer
I hjärnan pågår en ständig aktivitet:
på ytan är den av rytmisk art. Tankar,
känslor, förnimmelser och olika medvetandetillstånd har ett motsvarande hjärnvågsmönster. Dessa hjärnvågor kan mätas med hjälp av elektroencefalografi, EEG och
magnetencefalografi, MEG. Elektroder
fästs på huvudet som registrerar de små
växelspänningar som uppstår när hjärnans
olika nervceller avfyrar signaler, så kallade
aktionspotentialer. Hjärnvågorna grupperas
efter våglängd, Alfa (8-13 Hz), Beta
(13-30 Hz), Gamma (30-100 Hz), Delta
(1-3 Hz) och Theta (4-8 Hz). En alert och
effektiv hjärna producerar Beta-vågor.
När vi är helt avslappnade, som i tidigt
sömnstadium, ger hjärnan ifrån sig de
långsammare Theta-vågorna. Då står dörren
till vårt undermedvetna lätt på glänt.
När våglängden blir ännu längre som hos
Delta-vågorna sover vi djupt och drömlöst.