Alla har nog upplevt ögonblick då man vill berätta någonting men så minns man plötsligt inte hur det var: ”Jag har det på tungan”, brukar det heta. Vi söker då i minnet, vi provar oss fram: ”Visst var det 5 år sedan… Det var väl på gamla kontoret… på Saras tid, hon med rosa håret” – Javisst ja, så var det säger vi plötsligt och skiner upp när hela den eftersökta episoden plötsligt spelas upp för vårt inre. Vi minns! Personer med gott minne är speciellt duktiga på själva framplockningen av minne. De kan lättare än andra tillgängliggöra rätt information från den enorma informationsbank vi är bärare av; där dåtid förvaras i väntan på att brukas i nutid. Exakt hur människan löser denna svåra uppgift fascinerar och utmanar minnesforskarna.
– Att leta i minnet är att prova olika
ledtrådar. Är det en bra och stark ledtråd,
till exempel Saras chockrosa hår, ja då
aktiveras den region i hjärnan som kodar
för rosa färg, förklarar Mikael Johansson,
professor i psykologi vid Lunds Universitet
och ett av Holones vetenskapliga råd.
Mikael publicerade i sommar nya resultat
som innebär ett efterlängtat genombrott
för internationella minnesforskare. Men
han börjar sin berättelse med att förklara
hur vi minns händelser med det som kallas
episodiskt minne.
