Pass upp – empatin kan vara biased

Vi är inte alltid så duktiga på att bedöma andra människors mentala tillstånd. Istället är vi anmärkningsvärt egocentriska och oförskämt villiga att tro att andra är som vi själva. Att ”läsa” andra är ”tricky business” visar empati-experten Tania Singers fMRI studier!

Kognition

Emotion


 

empati

Hur gör vi egentligen när vi försöker förstå
varandra? Hur kan vi veta vad andra tänker
och känner? Denna fråga har gäckat
psykologer och hjärnforskare sedan lång
tid. Forskningen på området pekar mot
att vi människor tenderar att använda oss
själva som referenspunkt när vi försöker
förstå vår omvärld och andra människors
mentala tillstånd. Vi projicerar helt enkelt
våra känslor på andra. Fenomenet kallas
för ”emotional egocentricity bias” vilket
närmast kan översättas med ”emotionell
egocentrisk partiskhet/bias”. När vi söker
förstå andra refererar vi till våra egna personlighetsdrag, attityder eller de psykiska
tillstånd vi upplever för tillfället. Vi är
anmärkningsvärt villiga att tro att andra är
som vi själva, och vi agerar därefter. Detta
kan vara användbart när vi möter någon
som verkligen är lik oss själva, men det kan
även ge upphov till felaktiga antaganden
och såklart – konflikter!
Forskarna menar att det finns två tillfällen
när denna bias kan smyga sig in. Det
ena handlar om situationer när vi själva
befinner oss i affekt och samtidigt ska
bedöma någon annans sinnestillstånd. Då
är risken stor att vårt eget känslotillstånd
fungerar som en slags ”mall” och påverkar
vår uppfattning om vad den andre känner.
Om jag känner avundsjuka bedömer jag
andra som mer avundsjuka. Är jag arg
bedömer jag andra som mer arga etc.

Det andra tillfället är när vi inte själva är inblandade och i affekt utan istället observerar en händelse och försöker förstå den andres känslor. Det gör vi genom att använda vår föreställningsförmåga – vi placerar oss i den andres situation. Forskning visar att även då har vi en benägenhet att tillskriva den andre våra egna känslor som skulle uppstått om vi befann oss i en liknande situation.

Men varför blir det så här
En hel del forskning har gjorts på emotionell bias men varför vi projicerar över våra känslor på andra är okänt. Likaså vet man inte vilka neurokognitiva mekanismer som ligger bakom.
En auktoritet inom det sociala neurovetenskapliga forskningsfältet är Tania Singer. Hon är chef vid avdelningen för social neurovetenskap på Max Planck Institutet i Leipzig. Singers forskargrupp har erfarenhet av att forska på empati och medkänsla. De är därför också nyfikna på dessa närliggande frågor. När och varför går det snett ibland när vi ska avgöra hur andra känner?

Ett spel framkallar avundsjuka och skadeglädje
I fem studier, varav en med magnetkamera, undersökte de känslor av avundsjuka och skadeglädje hos totalt 152 personer. Samtliga studier bygger på ett spel som kallas för ”The Egocentricity Monetary Reward and Punishment Paradigm” (EMOP). EMOP är designat för att framkalla avundsjuka och skadeglädje när spelarna jämför sina resultat mellan varandra. Spelet är en form av reaktionsspel där den snabbaste vinner pengar och den långsammaste förlorar pengar.
Kort efter spelet avslutats visas resultaten upp för spelarna. Då triggas känslorna av skadeglädje och avund. Deltagarna fick därefter dels ange och gradera sina egna känslor, dels bedöma vad de trodde om motståndarens känslor.

Projektioner ett faktum
Helt klart var att deltagarna faktiskt projicerade både avundsjuka och skadeglädje på sina medtävlare när de skulle bedöma deras tillstånd. Detta oavsett om de var i affekt och deltog i spelet eller om de vara neutrala observatörer. Graden av självupplevda känslor och de känslor man tillskrev motspelaren hade starkt samband. Och det blev värre under tidspress. Bilderna från fMRI-kameran visade flera områden som aktiverades. När deltagarna upplevde avundsjuka handlade det främst om främre insula samt främre cingulära cortex (Se Ord&Begrepp). Vid skadeglädje aktiverades istället områden i mediala prefrontala cortex och striatum. Ett viktigt fynd som Singer och hennes forskargrupp gjorde var att den främre insulan aktiverades både när en deltagare upplevde avundsjuka och när deltagaren tillskrev andra att känna avundsjuka. Detta kompletterar tidigare forskning som visat att samma nätverk går igång när vi upplever något i verkligheten, som när vi föreställer oss att vi upplever något.

Detta är visat för smärta, beröring, avsky, och belöning. Nu har Singers grupp visat att detta även gäller för sociala känslor med högre grad av komplexitet. De som uppstår ur sociala jämförelser, likt avundsjuka och skadeglädje.
Ett annat nytt fynd författarna lyfter fram är att samma nätverk också aktiveras även när vi föreställer oss någon annans känslor. Det handlar om våra egna känslomässiga nätverk även då.
– Detta är de första bevisen som förklarar varför emotionell bias inträffar även när vi inte själva är i affekt utan bara observerar, menar Tania Singer. Fynden förklarar varför empatiska bedömningar av andra automatiskt blir biased mot ens egna erfarenheter. Sannolikt gäller denna mekanism oberoende av vilken känsla som uttrycks.

Tania Singer menar att det är viktigt att förstå mekanismerna bakom dessa känslomässiga projektioner och, vad hon kallar, vår uttalade egocentricitet. Denna mänskliga benägenhet är en av de saker som så ofta ger upphov till starka konflikter. Hon säger att när vi vet vad som händer neurologiskt kommer vi kunna hitta sätt att förhindra denna bias och förbättra träffsäkerheten när det gäller att ”läsa av” våra medmänniskor. Mer forskning behövs alltså. Slutsatsen är att vi behöver vara väldigt ödmjuka inför varandra och alltid stämma av med personen ifråga om vi har förstått dem rätt!

Källa
Neuroimage 102: 370-380;

Publicerat av:
Marie Ryd
Marie Ryd
1 februari 2014

Kontakt: 0708 - 67 48 70
marie.ryd@missinglinks.se
Tillbaka till Forskningsbanken

Liknande artiklar

Lyckans hjärna

Tänkandets dynamik

Värdet av en god bok