Utomkroppsliga upplevelser

Är den mänskliga naturen en eller två? Kvittrar det en själ i varje kropp, likt en sjungande duett eller är jag-upplevelsen blott en effekt av hjärnans maskineri, ett och samma virke? En utomkroppslig upplevelse som ung student fick världskända forskaren Susan Blackmore att viga större delen av sin karriär åt att undersöka just detta. I sitt föredrag berättade hon om sin långa resa in i den moderna medvetandeforskningen och ” det mänskliga självets natur”.

Medvetandekonferensen 2015

Towards a science of consciousness

Föredrag: Susan Blackmore
Författare och professor vid University of Plymouth

Susan Blackmore är världskänd psykolog, filosof och medvetandeforskare. Hon är frilansande skribent, föreläsare och programledare samt professor vid University of Plymouth. Hennes forskning kretsar kring evolutionsteori, medvetande och meditation. Hon har ägnat nästan hela sin yrkeskarriär åt att försöka förstå fenomenet ”utomkroppsliga upplevelser”, UKU, något hon själv var med om som ung student. På medvetandekonferensen redovisade hon den forskning som hon till slut tycker kan förklara upplevelsen; den grundar sig i hur upplevelsen av jaget formas i hjärnan, hävdar hon.

Besatta av dualism

– Många människor är besatta av uppfattningen att kropp och själ är helt väsensskilda, sade hon under sin föreläsning. Det enda som finns är en illusion om ”jaget” som separat från kroppen, och det är i själva verket en effekt av hur hjärnan fungerar. Men det är verkligen inte förvånande att vi ser på vårt inre som separat från vår kropp och världen - vår direkta upplevelse är ju att ”jag sitter härinne och såväl världen som min kropp kan jag betrakta utifrån den platsen”. Om man kan förmå sig att endast se på det egna jaget som en illusion, en konstruktion av hjärnan, kan man bespara sig själva mycket lidande, menar Blackmore. Dessutom tycks ”det svåra problemet” inte vara så problematiskt längre.

Numera beskriver Susan Blackmore sig själv som skeptiker när det kommer till livsåskådning. Men det har inte alltid varit så.

En märklig upplevelse

Hösten 1970 studerade Susan Blackmore psykologi och fysiologi vid universitetet i Oxford, England. En kväll satt hon på golvet i sitt studentrum med två vänner när hon plötsligt upplevde hur hon lämnade sin kropp. Hon kunde ”se” hur kroppen satt kvar på golvet medan hon själv svävade upp, bort iväg över hustaken, ut över Atlanten och Medelhavet och vidare ut i universum.

Skärmavbild 2016-04-28 kl. 16.33.30

Oberoende av tid och rum kunde hon styra var hon tog vägen samtidigt som hon kunde berätta för sina vänner vad hon upplevde.

– Det var en otrolig och fantastisk upplevelse! Jag var ett med allt. Med mina vänner, med jorden, månen och hela universum. Jag var allt, berättade Blackmore inlevelsefullt under konferensen. Utmaningen kom när det blev dags att återvända till kroppen, det var ju så härligt fridfullt och ljuvligt att vara ett med allt som finns. Med hjälp av vännerna som hela tiden uppmanade henne att komma tillbaka fick hon till slut känslan av att landa inuti kroppen igen.

Parapsykologi och medvetandeforskning

Upplevelsen satte djupa spår. För att försöka förstå vad hon varit med om intresserade hon sig för parapsykologi, forskning kring idén om telepati och fjärrskåderi, tankens kraft på den fysiska omgivningen, samt livet efter döden. Den dualistiska tanken med kropp och själ som skilda slag ligger till grund för detta forskningsområde. Förvånansvärt många människor, kanske hela 30-40%, anger att de har upplevt spontant förändrade medvetandetillstånd och omkring 20-25% anger att de har haft åtminstone en utomkroppslig upplevelse, enligt Susan. För det mesta är upplevelsen behaglig.

Susan utförde en mängd experiment med människor med frekventa UKU. Hon satte bland annat upp lappar med hemliga meddelanden hemma i sitt eget kök. Uppgiften för försökspersonerna var att i ett utomkroppsligt tillstånd ta sig hem till Susans kök och läsa meddelandet på lappen. – Inte en enda gång har detta lyckats, berättade hon.

Efter decennier med parapsykologisk forskning, inom vilket Blackmore bland annat avlade en doktorsexamen, hade hon fortfarande inte kunnat finna något som förklarade hennes märkliga upplevelse. Hon övergav helt parapsykologin och sin tidigare dualistiska livsåskådning; att själen kunde lämna kroppen. Susan Blackmore blev övertygad skeptiker och började istället söka en förklaring till sin upplevelse genom att studera medvetandet.

Hjärnområde skapar utomkroppsliga upplevelser

De senaste 10 åren har det hänt en hel del inom medvetandeforskningen. Blackmore hävdade att många forskare nu är överens om en förklaring till varför utomkroppsliga upplevelser ibland uppstår. Hon refererade till den schweiziske neuroforskaren Olaf Blankes experiment för ungefär 10 år sedan.

Blanke är den förste forskare som kunnat framkalla en utomkroppslig upplevelse hos en individ. Med hjälp av elektroder fastsatta på en försökspersons huvud kunde han stimulera en speciell punkt i hjärnans högra del där temporal- och parietalloben möts (se bild), det som kallas TPJ, ”temporoparietal junction”. Detta skapade en utomkroppslig upplevelse hos försökspersonen.

Skärmavbild 2016-04-28 kl. 16.27.31

Vid andra varianter av experimentet har försökspersoner beskrivit hur de lämnat sin kropp eller hur deras kroppsupplevelse förändrats. Plötsligt har armar eller ben förlängts eller ”smält ut”.

Att experimentens resultat går att upprepa är ett bevis för att utomkroppsliga upplevelser skapas av förändringar i det här hjärnområdet, menar Blackmore. TPJ har till uppgift att föra samman information från den yttre världen med kroppens inre signaler. Informationen integreras och används sedan för att skapa en modell av den egna kroppen samt en ”jag-känsla” kopplad till den.

Det mänskliga jagets natur

Blackmore berättade också om Henrik Ehrsson, neuroforskare vid Karolinska Institutet, som med en blandning av virtuell teknik och beröring skapar kroppsliga illusioner. Försökspersonerna kan uppleva att en gummiarm på bordet framför dem är deras egen eller att de ser sig själva från en annan plats i rummet.

Han har i upprepade experiment lyckats förmå försökspersoner att uppleva att de byter kropp med varandra. Experimenten är ofta effektfulla och underhållande men frågorna bakom är lika filosofiskt djupa som Blackmores: hur skapas vår uppfattning om den egna kroppen, vårt fysiska jag? Och vilken betydelse har detta kroppsliga jag för våra tankar, känslor, minnen? Och icke minst – varför upplever vi att vårt jag är lokaliserat till insidan av vår kropp? Kan ett mänskligt medvetande existera utan en kropp? Ett långsiktigt mål för Henrik Ehrsson är också att förstå vad upplevelsen av ett fysiskt jag har för betydelse för andra kognitiva funktioner i hjärnan; hur vi tänker, känner och minns.

– Ehrssons forskning visar hur lätt det är att ändra hjärnans uppfattning om ”jaget” och den egna kroppen, poängterar Susan. Genom att manipulera sinnesintrycken kan mitt upplevda jag inte bara ”luras ut” ur den egna kroppen, utan också flytta in i andra kroppar. Hon är övertygad om att utomkroppsliga upplevelser enbart är en effekt av förändrad aktivitet i vissa delar av hjärnan.

Allt är Ett

Men Susans utomkroppsliga upplevelse hade ytterligare en kvalitet; hon kände att det inte längre fanns något ”jag”. Allt verkade vara ett, ”the way it should be”, kommenterade hon med ett leende. Detta har fått henne att i 30 år utöva zenmeditation och det tänker hon fortsätta med, avslutade hon sitt föredrag, med en blinkande hälsning till Deepak Chopra, som satt på främsta raden.

– Om vi kan förstå allt detta, och bli kvitt dualismen – ”hey, that would be quite fun wouldn ́t it!”

Källor

Intervju med Susan Blackmore www.susanblackmore.co.uk

Blackmore S. Kort om medvetandet. Fri Tanke Förlag, 2010
www.ki.se

Publicerat av:

Marie Ryd

28 april 2016

Kontakt: 0708 - 67 48 70

marie.ryd@missinglinks.se

Tillbaka till Forskningsbanken