Hjärnans empatigap

På amerikanska MIT, Massachusetts Institute of Technology, fördjupar sig forskarna i frågan om hur och varför den mänskliga förmågan till empati avtar under vissa omständigheter? Neuroforskaren Emile Bruneau, kallar fenomenet ”hjärnans empatigap”.

Lydnad påverkar
Frågan om vad som ligger bakom människors plötsliga förlust av empati väcktes redan 1963 av psykologen Stanley Milgram. Han frågade sig hur vanliga, till synes goda och socialt välanpassade människor kunde göra sig skyldiga till mord och barbarisk tortyr. Hans genomförde därför ett berömt experiment med elchocker som han sammanfattar så här:

”Jag utformade ett enkelt experiment vid Yale för att testa hur mycket smärta en vanlig medborgare skulle vara villig att åsamka en annan när en forskare gav ordern. Ren auktoritet ställdes således emot försökspersonens yttersta moraliska överty- gelser om att inte skada andra. Med offrets skrik av smärta fortfarande ringande i för- sökspersonens öron, vann forskarens order för det mesta. Vuxna människors extrema villighet att med alla medel tillmötesgå
en auktoritär persons befallning utgör studiens viktigaste resultat.”

Sammanhang påverkar
Några år senare studerade psykologiprofessorn Philip Zimbardo, i det lika kända Stanford Prison-experimentet, hur människor agerar i fångenskap och hur sociala roller påverkar beteendet.

Försökspersonerna blev slumpmässigt utsedda till antingen fångar eller fångvaktare i ett iscensatt fängelse i universitetets källare. På endast ett par dagar hade fångvaktarna blivit sadistiska och fångarna deprimerade och extremt stressade. Experimentet fick avbrytas efter 6 dagar. Resultatet visade att kontexten kan vara mycket mer kraftfull än individers med- känsla och egna värderingar när vi avgör hur vi ska behandla andra. Dessa studier är viktiga för förståelsen av gruppidentitetens betydelse.

Konfliktens empatigap
Professor Emile Bruneau studerar vad som händer med empatin hos de människor som befinner sig i långdragna konflikter runt om i världen till exempel konflikten mellan Israel och Palestina, mellan mexi- kanska immigranter och amerikaner samt motsättningarna mellan demokrater och republikaner i USA. Genom att komplettera psykologiska tester med hjärnavbildningar från fMRI försöker han kartlägga när och hur vår förmåga att empatisera avtar. Bruneau vill hitta metoder som överbryggar empatigapet. Hans forskning kan innehålla viktiga nycklar till fred.

Terrorister kan vara empatiska människor
Hittills har länken mellan fynd från fMRI-undersökningar om empati och medmänskligt beteende varit svag. Det är en utbredd uppfattning att konflikter kan lösas med ökad empati. Det speglar egentligen en missuppfattning om vilken typ av människor det är som ägnar sig åt organi- serat våld eller rasism, förklarar Bruneau. Faktum är att en självmordsbombare kan ha mycket hög empati! Det hänger sam- man med att det uppstår ett ”empatigap” i hjärnan när vi föreställer oss att en människa är en fiende. Empatisignalen stängs helt enkelt av. Det förhindrar oss att sätta oss in i fiendens känslomässiga tillstånd. Till och med i den allra mest empatiska person kan empatisignalen stängas av under ”rätt” omständigheter.

Empatigapet går att överbygga
För att testa detta experimentellt delade Bruneau in försökspersoner i två grupper som skulle tävla mot varandra i ett datorspel. Grupperna fick var sin färg och logga. Varje deltagare läste sedan en kort

berättelse om det andra lagets framgång eller misslyckande. Gruppmedlemmarna fick berätta hur bra eller dåligt dessa berättelser fick dem att må.

Deltagarna kände mindre empati i form av mindre glädje för framgångarna och mindre sorg för motgångarna för medlemmarna i motståndarlaget.

Resultaten var entydiga. Empatigap för motståndarna uppstod hos alla – oavsett uppmätt empatiförmåga.

Storleken på empatigapet hade däremot samband med styrkan i gruppidentiteten. Ju starkare en person identifierade
sig med sin grupp desto mindre empati uttryckte den gentemot medlemmarna i det rivaliserande laget. Till och med en laboratoriemiljö och något så oviktigt som ett datorspel var nog för att generera ett mätbart empatigap!

Fiender scannade
När Bruneau 2010 studerade empatin hos israeler och palestinier i Boston upptäckte han något oväntat. Deltagarna fick läsa korta insändare från lokala tidningar från båda lägren och sedan betygsätta hur vettiga de fann argumenten. Samtidigt scannade Bruneau deras hjärnor. Det visade sig att när de läste insändare från den egna sidan aktiverades mentaliseringsnätverket (se O&B), deras sk mediala precunus, reagerade starkare. Men när de läste motståndarsidan argumentation var förmågan till mentalisering helt avstängd.

Men för några israeler skiljde sig resultatet! De hyste samma anti-arabiska fördomar som de andra israelerna i gruppen, men hjärnscanningen avslöjade trots detta aktivitet i deras mentaliserande områden. De hade inget empatigap! De kunde identifiera sig med den arabiska gruppens perspektiv.

Bruneaus målsättning är att studera denna grupp närmare. Kanske det är dessa individer som bär på nyckeln till hur man ska kunna överbrygga compassion fade och empatigap?

Källor
Bruneau EG et al. Philos Trans R Soc Lond B Biol
Sci. 2012. Mar 5;367(1589):717-30. doi: 10.1098/ rstb.2011.0293.
New York Times, “The Empathy Gap”. March 22, 2015 http://web.mit.edu/~ebruneau/www/Emile_Bruneau_ Professional_Site/Research.html

Läs mer
Läs mer om medkänsla och empati i Holone nr: 3/14, 4/13 och 2/11.

Publicerat av:

Marie Ryd

22 september 2016

Kontakt: 0708 - 67 48 70

marie.ryd@missinglinks.se

Tillbaka till Forskningsbanken

Hjärnans empatigap

Marie Ryd

Liknande artiklar

Personlig utveckling på jobbet

Mindset – uppdaterat

I huvudet på en meditatör