Emotionella mönster

Tänk dig möjligheten av att snabbt kunna skaka av dig motgångar och se dem som lärdomar, behålla lyckoruset från en underbar konsert i vänners goda lag, öka din förmåga att läsa av dina medmänniskor och att behålla fokus där du vill ha det! Vilket liv! Richard Davidson säger att det är möjligt – det är bara träning som fattas.

Richard Davidson har brutit ny mark inom såväl kontemplativ som psykosomatisk neuroforskning. Hans samlade kunskap kan innebära ett paradigmskifte i vår syn på hälsa och välmående och för några år sedan blev han också utsedd till en av världens 100 mest inflytelserika personer av Time Magazine (se faktaruta). Nu är han aktuell med sin senaste bok ”The Emotional Life of the Brain”. Davidson har med hjälp av hjärnavbildningstekniker och kunskap om de kemiska processerna i hjärnan hittat sex olika reaktionsmönster, han kallar dem ’emotional styles’/’emotionella mönster’, vilka tillsammans formar vår personlighet.
– Jag var inte på jakt efter att hitta en
indelningsgrund. Istället utkristalliserade
sig sex huvudvarianter, när vi tolkade våra
samlade data från 30 års arbete. Syftet
med att formulera resultaten i bokform är
att hjälpa människor att hitta sin individuella
emotionella profil. Det är första steget
till varaktig förändring, säger Davidson.
Tidigt i livet gjorde Richard Davidson
två observationer som lade grunden till
hans livsbana. Den första handlade om
hur känslomässigt olika vi människor
reagerar. Vissa är alltid positiva och har
’halvfulla glas’, medan andra sitter fast i det negativa, ’det halvtomma glaset’.

– En del tål väldigt högt stresspåslag,
medan andra är sårbara och bryter ihop
av även ett litet extra tryck. Att det var
så stora skillnader fascinerade mig tidigt,
förklarar han.
Den andra observationen var att i hans
närhet fanns några personer som alltid
hade en varm och generös framtoning och
som gav honom sin fulla uppmärksamhet
vid varje möte, personer i vars närhet han
kände att han ville vara. Det visade sig att
de hade en sak gemensamt, de mediterade.
Han blev nyfiken.
– När jag 1992 fick förmånen att
träffa Dalai Lama, frågade han varför vi
forskare bara intresserade oss för känslor
som rädsla, ångest och depression? Han
tyckte vi skulle börja undersöka de positiva
tillstånden som lycka, förlåtelse och medkänsla!
Samtalet lärde mig att människors
känslomässiga tillstånd kan förändras
inifrån och ledde till ett långt vetenskapligt
samarbete.
Davidson grundade ”Center for Investigation
of Healthy Minds” och frågan om
varför människor med ungefär likadan
bakgrund reagerar på så många olika sätt,
blev hans stora yrkesmässiga utmaning.
– Det var klart att för att förstå detta
var vi tvungna att titta in i hjärnan, som
är det organ där våra känslor genereras.
Sökandet började därför med hjälp av
funktionell magnetkamera.

När forskarna kopplade samman de neuronala
aktivitetsmönstren med beteendevetenskapliga
data och kunskap om hjärnans kemiska processer kunde de identifiera sex olika känslomässiga mönster. Varje mönster
representerar en dimension.

De sex olika emotionella mönstren
• Resiliens/återhämtningsförmåga
– hur snabbt eller långsamt du återhämtar dig från motgångar?
• Glädjens varaktighet – hur länge kvarstår dina positiva känslor efter ett glädjefyllt ögonblick?
• Social intuition – hur bra är du på att upptäcka outsagda sociala tecken hos andra? De med autism saknar social intuition.
• Kontext – kan du reglera dina känslor efter sammanhang? De med posttraumatiskt syndrom överför exempelvis sina gamla känslomässiga reaktioner på nya situationer, de missar distinktionen mellan ’nu’ och ’då’.
• Själv-medvetenhet – hur medveten är du om din kropp och dess emotionella signaler?
• Uppmärksamhet – hur fokuserad eller hur splittrad är din uppmärksamhet? Har du svårt att hålla fokus?

Man kan placera sina egna reaktioner
längs en steglös skala och på så sätt tydliggörs ens personliga mönster. Davidson fann att hos de flesta vuxna var de emotionella mönstren ganska stabila över tid, men att de kunde förändras genom systematisk träning.
– Vi kan ändra vår hjärna genom att
transformera vårt ’mind’, säger han med
eftertryck. Och det finns inget område
som är mer viktigt för detta än det emotionella.
Vår emotionella profil spelar en avgörande roll för hur sårbara vi är både mentalt och fysiskt. Dessutom är känslor avgörande för våra högre kognitiva funktioner. I hjärnans senast utvecklade del, prefrontala cortex, PFC, förs känslor och beslut samman. Beslut fattas med hjälp av känslor.
– Ingen ytterlighet är nödvändigtvis
bättre eller sämre. Men det är helt klart
att vissa profiler gör det svårare att leva
ett meningsfullt produktivt liv, menar
Davidson. Men det bästa är att hjärnan är
formbar och att vi kan förbättra alla dessa
kvaliteter genom att träna. I boken får läsaren lära sig att identifiera sitt eget emotionella mönster. Vidare ges tips på enkla strategier som den förändringsvillige kan använda för att få önskvärt läge i de olika dimensionerna.

Davidson kallar metoderna för ”neuro-inspirerade metoder för beteendeförändring” och flera bygger på urgamla beprövade
kontemplativa metoder.
– Emotionellt välmående är en förmåga
som alla andra – när du tränar på det blir
du bättre på det, konkluderar Davidson.

Läsarfrågor till Richard Davidson
Vad menar du med meditation?
Många tycker fortfarande det är ’flum’.
En definition av ordet meditation är
’förtrogenhet’ och det är verkligen så att
den familj av meditationstekniker som
finns, alla handlar om olika strategier
för att bli förtrogen med och lära känna
sitt eget själsliv. För den intresserade kan
meditationsträning vara synnerligen informativ
när det kommer till att få en inre
fenomenologisk utsikt, som skiljer sig från
de objektiva vetenskapliga metoderna.
Meditation är alltså i grund och botten
en mental teknik där man kan kultivera
bla uppmärksamhet och känslomässig
reglering.

Är det någon skillnad på att meditera ensam eller i grupp?
Det är en underbar fråga som det tyvärr
saknas kunskap om. Jag skulle inte vara
förvånad om det finns en skillnad. Många
vittnar om hur gruppmeditation underlättar,
i alla fall till en början.

Fungerar meditation på alla eller finns det sådana det inte biter på? Finns genetiska skillnader?
Meditation är en familj av väldigt många
olika tekniker och övningar. Olika tekniker
passar olika människor. En viktig fråga för
framtiden är hur vi bäst kan matcha rätt
person till rätt teknik. I min senaste bok
tar jag upp ämnet när vi diskuterar de
6 olika emotionella profilerna och hur
man kan förändra dem med träning.

Finns det några biverkningar av kontemplativa metoder?
Detta är en viktig fråga som nu också
börjat intressera några forskargrupper.
Möjligen finns en liten grupp individer
med psykiatrisk diagnos där detta kan
vara aktuellt. Vid intensiv träning har
vi sett att vissa personer med schizofreni
och bipolär sjukdom kan få biverkningar.
Det betyder inte att de inte ska praktisera
utan bara att de ska ha låg dos mätt i tid,
tillsammans med en tränare de har tillit
till. Men man ska veta att vanliga

läkemedelsbiverkningar kan ge betydligt
värre sidoeffekter. Vi har infört mindfulness-
metoder på bred bas till samtliga elever i skolor i USA och inte hittat några oönskade effekter, den lågintensiva träningen som är aktuell i skola och på arbetsplatser ger inga sidoeffekter. Det dyker idag upp allt fler apparater på marknaden som sägs ’optimera hjärnstatus’ och påverka bland annat vårt EEG-mönster åt ”rätt” håll. Fungerar metoden?
Det saknas forskning som stödjer att någon apparatur av det här slaget har verklig effekt, jag är därför skeptisk. De olika frekvenserna på hjärnvågorna är ännu så länge bara ett korrelat. Vi använder det på grund av att vi kan mäta det. Vi vet inte vad det är för komplexa mekanismer som skapar vissa mentala tillstånd.
Baserat på min kliniska och forskningsmässiga
erfarenhet finns det ännu inget som kan ersätta självmedvetenhet och regelbunden träning. Kommer kontemplativa metoder någonsin att bli allmänt accepterade? Den dagen, när sekulär meditation kommer att vara en del av såväl skolvardagen som hälso- och sjukvården och arbetsplatsen, närmar sig med stormsteg!
Jag tror vi kan jämföra detta med 1950-
talets förhållande till motion. Då var det
vetenskapliga underlaget för en joggingtur
svagt. Nu är det mycket starkt och motion
finns därför inbyggt i såväl frisk- som sjukvård
och i människors veckorutin.

Resiliens är att kunna bibehålla en hög nivå av positiv affekt trots motvind. Det innebär inte att resilienta människor aldrig upplever negativ affekt, utan att negativ affekt inte stannar kvar.

Richard J. Davidson

Publicerat av:

Marie Ryd

1 februari 2014

Kontakt: 0708 - 67 48 70

marie.ryd@missinglinks.se

Tillbaka till Forskningsbanken

Emotionella mönster

Marie Ryd

Liknande artiklar

Kultur for hjärnhälsans skull

Kognitiv uppgradering

Surt sa räven