Upplevelsen av höga C eller av att vara fladdermus

Världen är inte vad vi tror att den är. Lika lite som vi förstår och har tillgång till det som finns därute, bortom sinnesförnimmelserna, lika svårt tycks det vara att förstå varför vi alls är medvetna och hur något materiellt som nervceller kan vara kopplat till något mentalt, som en medveten upplevelse av höga C eller färgen blå. Medvetandeforskning är hett – men sommarens konferens bjöd tyvärr inte på något genombrott.

Skärmavbild 2016-04-27 kl. 16.35.43

Medvetandekonferensen 2015

Towards a science of consciousness


Sammandrag

Det man förlorar när man faller i djup sömn, blir nedsövd, eller ligger i koma. Det man återfår när man vaknar.

Gerald Edelman, nobelpristagare i biologi, beskriver medvetandet

Forskningsfronterna inom till synes vitt skilda ämnen som biologi, filosofi, psykologi, fysik, datavetenskap, neurovetenskap, anestesiologi och genetik strålar idag samman och får en kraft av aldrig skådat slag. I samverkan ser man en möjlighet att finna lösningar på de riktigt svåra frågorna. Dit hör också den svåraste gåtan att knäcka av alla, den om medvetandet: Varför finns det? När finns det? Och hur i hela friden går det till? Ja, vad är medvetandet?

– Det man förlorar när man sover och återfår när man vaknar, svarade nobelpristagaren Gerald Edelman. Men vad ÄR det vi förlorar och vad ÄR det vi återfår? En upplevelse är det enkla svaret! Men HUR kan ”hårda” celler av fett och protein, signalsubstanser och rinnande blod, vara relaterade till en upplevelse, som dessutom kan slås av och på av exempelvis sömn, bedövningsmedel och möjligen riktad uppmärksamhet? Hur ser bryggan dem emellan ut? Nej, ingen har lyckats förklara skillnaden mellan den inre världen och den yttre, mellan subjektivitet och objektivitet, mellan autopilot och medvetande.

Går det ens att studera medvetandet? Nja, för det första saknas en vedertagen definition och för det andra är det inte mätbart. Inom naturvetenskaplig forskning är sådana omständigheter inte populära och ämnet har därför länge varit styvmoderligt behandlat. Men det finns en tapper skara ihärdiga forskare som vädrar morgonluft – medvetandets gåta gäckar som aldrig förr. Några tar avstamp i materian, andra i medvetandet.

Hur är det att vara fladdermus?

Den framstående amerikanske filosofen Thomas Nagel, professor i filosofi och rättsvetenskap vid New York University, aktualiserade problemet 1974 i sin kända artikel ”What Is It Like to Be a Bat?”. Han menade att medvetande är en subjektiv erfarenhet som inte kan reduceras till hjärnaktiviteten, det utgörs istället av aspekten ”vad det är att vara...”. Han valde fladdermusen som exempel eftersom den är så tydligt annorlunda, den navigerar med ultraljud, är vaken på natten och hänger upp och ner. Men vi kommer aldrig få reda på hur det är att vara fladdermus, ej heller hur det är att vara min granne, därför går det inte att studera medvetandet menar Nagel. Han är varken religiös eller ateist. Men medvetandefrågan tangerar, i alla fall ännu så länge, begreppet livsåskådning. Är världen dualistisk, dvs en människa har en kropp och en själ som är medveten, eller är allt ett och samma? Vad kom egentligen först, nervcellen eller möjligen medvetandet?

Är medvetandet möjligen ett epifenomen utan möjlighet att påverka materien och som möjliggörs av en tillräckligt komplex hjärna ? Eller ligger det ett universellt medvetande bakom skapelsen som materialiseras i människor, träd och fladdermöss?

För 21:a året i rad arrangerades den internationella konferensen “Towards a Science of Consiousness”, TSC, vars syfte är att försöka närma sig svaren till dessa frågor. Över 650 personer samlades i Helsingfors

för att ta del av 456 presentationer. Den första konferensen i serien arrangerades 1994 i Tucson, Arizona, där den fortfarande arrangeras vartannat år.

Bland keynote-talarna fanns världskända forskare som filosofen David Chalmers, psykologen Susan Blackmore, narkosläkaren Stuart Hameroff, ekonomen Ariane Lambert-Mogiliansky, genetikern Philippe Kurian, neurobiologen Walter Freeman, filosofen Patricia Churchland aktuell med boken ”Min hjärna och jag”. Även endokrinologen och författaren Deepak Chopra fanns på plats.

Kvantmekanik

En ansenlig mängd presentationer bar på teorier om att kvantmekaniska händelser ligger bakom medvetandet. Kvantmekanik är den övergripande teorin bakom den moderna fysiken. Den beskriver energins beteende i den minsta av världar – kvant- världen. Här ser det annorlunda ut. Elektroner och fotoner uppvisar ibland partikelegenskaper och ibland vågegenskaper. Det kallas vågpartikel-dualitet.

I kvantmekanikens begynnelse var det många fysiker som trodde att den bara skulle gälla på atomnivå. Men så är det inte längre. Man har med framgång kunnat visa kvanteffekter för stora molekyler som tack var det som kallas kvantkoherens, vågrörelser som svänger i fas, kan befinna sig på två platser samtidigt i en så kallad superposition. Nu görs försök i Wien med att åstadkomma likadana superpositioner med virus.

”Strömbrytaren” sitter i hjärnans mikrotubuli Stuart Hameroff är professor i anestesiologi och psykologi, chef för Centrum för medvetandestudier i Arizona och en av konferensens grundare. Hans förundran över medvetandet gäckas varje dag i arbetet som narkosläkare där han har till uppgift att släcka och tända medvetandet hos sina patienter på ett säkert sätt. Det största problemet är att medvetandet inte kan mätas, observeras eller verifieras, säger han. Tillsammans med den brittiske matematikern och fysikern Roger Penrose har han i 20 års tid utvecklat en teori om att växlingen mellan medvetenhet och omedvetenhet sker i hjärncellens mikrotubuli. Mikrotubuli är rörformade proteiner som finns inuti cellkroppen och fungerar som transportvägar för signalämnen. De har egenskaper som möjliggör växlingen mellan olika kvanttillstånd. Teorin är omdiskuterad men kvantberäkningarna är i alla fall till slut verifierade av bland andra Max Tegmark, men hur dessa ska tolkas är man inte överens om.

Professor Hans Liljenström, grundare av Agora for Biosystems och medlem av Holones vetenskapliga råd deltog också i konferensen. Hans menar att den stora frågan med denna teori är varför mikrotubili, som finns i de flesta celler, skulle ge medvetande i just nervcellerna och inte i övriga celler, eller hur deras aktivitet skulle kopplas till nervcellernas aktionspotential, vilket är grunden för normal neurokommunikation.

Skärmavbild 2016-04-27 kl. 16.34.58

Hameroff tror att medvetna känslor är drivkraften bakom beteenden och evolutionen. Han presenterade även en hypotes om att medvetandet skulle ha existerat i universum från första början, eller åtminstone när livet på jorden startade. En pri- mitiv medveten känsla av välbehag, lust/olust skulle ligga bakom “livets gnista”, det gäller allt från den minsta lilla bakterie och alg till allt större levande organismer och människor.

Problem och svårförklarade fenomen inom hjärnforskning, kvantfysik och kosmologi verkar alla suddas ut när man ser medvetandet som en inbyggd funktion i strukturen av verkligheten, menar Hameroff.

Holografiskt genom

Genetikern Philippe Kurian, forskare vid National Human Genome Center/Physics and Astronomy, Howard University, Washington DC, blev intresserad av en holisitisk syn på människan när han kom till National Genome Center. Där är man övertygad om att människan uppstår ur hela genomet, berättade han. 

Och att genomet, en människas samlade arvsmassa, är ett hologram av den yttersta verkligheten. I den holografiska världsbilden ser man det stora i det lilla, och därmed återspeglar mikrokosmos makrokosmos. Kurians forskargrupp tycker sig också ha belägg för att kvanthändelser kan ske i arvsmassan, i vårt DNA, resultat han presenterade på konferensen.

– Den traditionella medicinen har separerat människan från sin omgivning. Det går inte längre. Mycket tyder på att vi är ett ”öppet kvantsystem” där interagerandet är avgörande. Vi behöver börja se på människan i ett djupare perspektiv där det finns ”vibrerande energi” – allt är inte biokemi, förklarade Kurian.

Medvetandet och vågfunktionens kollaps

David Chalmers är en av de mer kända moderna medvetande- filosoferna, professor i filosofi och chef för Centre for Consciousness vid Australian National University. Helt klart fanns en hype runt hans närvaro i Helsingfors. Det var Chalmers, som ung, uppstudsig 28-årig forskare, för 21 år sedan myntade det numera kända uttrycket “Det Svåra Problemet” och syftade på själva medvetandets gåta. Sedan dess är han en av de mest citerade filosoferna inom området. Hans föredrag i Helsingfors, 21 år senare, hade titeln ”Medvetandet och vågfunktio- nens kollaps”.

Skärmavbild 2016-04-27 kl. 16.34.47

– Det är uppenbart att den västerländska vetenskapen har stora svårigheter med att lösa ”det svåra problemet”, inledde Chalmers. Vi måste därför expandera vår syn på medvetandet – det finns ju inget vi människor känner så tydligt som vår egen upplevelse. Medvetandet ter sig därför grundläggande i universum, menade Chalmers.

Han, liksom många andra medvetandefilosofer, spekulerar idag om det kan vara kvantmekaniska lagar som ligger bakom medvetenheten. Chalmers teori är att så fort vi blir medvetna om något intar vi observatörens roll varpå vågfunktionen kollapsar och ett observerbart tillstånd uppstår. Chalmers menar att det är den medvetna upplevelsen som förmår kvantvågfunktionen att kollapsa.

Besatta av beslut - fördel med obeslutsamhet

En spännande föreläsning hölls av Ariane Lambert-Mogiliansky, professor i beteende-ekonomi vid Paris School of Economics. 

Hennes forskningsområden omfattar motivation, beslutsfattande och rationalitet och även korruption. Hon är medlem i en tvärvetenskaplig grupp av forskare som ägnar sig åt ett nytt framväxande forskningsfält kallat ”Quantum Interaction”.

Gruppen arbetar efter hypotesen att varje val som resulterar i ett beslut är en form av mätning, en observation. Innan beslutet är ditt tillstånd obestämt. När du har fattat beslutet kan du aldrig gå tillbaka till det tillståndet du befann dig i innan. Något har förändrats för alltid. Därmed påverkas efterföljande beslut. Ariane Lambert- Mogiliansky vill koppla hela detta skeende till kvanthändelser i vårt inre. Men innebär detta att vi ska vara försiktiga med att fatta beslut? Hela arbetslivet kretsar kring att ta snabba beslut, kan det gå till överdrift? Ja, menar hon, vi är besatta av att fatta snabba beslut. Ibland är det förvisso bäst att fatta ett beslut och övergå i ett bestämt tillstånd men det kan finnas fördelar i att tveka och våga vila i obestämdheten. Det finns aldrig bara en sanning, eller ett beslut som är bäst, säger Lambert-Mogiliansky. När vi vågar vila i vår tvekan öppnar vi därför upp för fler möjligheter. När beslutet är fattat är just de möjligheterna borta.

Skärmavbild 2016-04-27 kl. 16.34.29
Skärmavbild 2016-04-27 kl. 16.35.08
Skärmavbild 2016-04-27 kl. 16.34.39

Chopras medvetna universum
Deepak Chopra är kontroversiell läkare med specialitet inom medicin och endokrinologi och bästsäljande författare inom området integrativ medicin, medvetande och livsåskådning. Chopra betonade i sitt föredrag att uppdelningen mellan sinne och materia inte är tillfredsställande. Han tror istället på ett medvetet universum där det är medvetandet i sig som driver evolutionen. Från början var det bara frågan om en enkel princip; njutning eller smärta. Senare i evolutionen kommer en längtan efter sanning, godhet, skönhet, harmoni, kärlek, medkänsla, glädje och altruism. Om medvetandet är oändligt så måste det vara ordnat för maximal mångfald – alltså varje möjlig kombination av sensationer, bilder, känslor och tankar. 

Chopra vill öppna upp för ett nytt evolutionsparadigm som vänder sig från den enbart mekanistiska synen på slumpmässig mutation och naturligt urval. Allting är medvetande, det är holistiskt och dimensionslöst. Medvetandet existerar inneboende i skapelsen. Medvetandet är självreglerande och självutvecklande, menar han.

Saknas pusselbitar

Konferensen vittnade onekligen om spretighet mellan forskarna och deras olika inriktningar.

Forskningsfronten har stått och stampat en längre tid nu och tyvärr redovisades inget genombrott i år heller. Det är som om det saknas en viktig pusselbit. Att hjärnans nervceller skapar upplevelsen är en hypotes som de flesta av dagens hjärnforskare antar, men det är på inga sätt självklart. På TSC-konferenserna finns många som har en annan uppfattning, summerar Hans Liljenström.

Agora for Biosystems organiserade ett specialsymposium under TSC, med nestorn Walter Freeman professor emeritus i neurofysiologi vid The Freeman Laboratory for Nonlinear Neurodynamics, University of California at Berkeley.

 

 

Publicerat av:
Marie Ryd
Marie Ryd
27 april 2016

Kontakt: 0708 - 67 48 70
marie.ryd@missinglinks.se
Tillbaka till Forskningsbanken