Människan har tolv par nervstammar
som ansluter till hjärnan eller hjärnstammen,
dessa kallas kranialnerver. De
är symmetriskt fördelade med 12 utlöpare
till höger i kroppen och 12 till vänster.
Andra nerver utgår från ryggmärgen.
Den tionde kranialnerven, nervus vagus,
på svenska kallad vagusnerven, har fått sitt
namn från det latinska ordet ”vagus” som
betyder irrande, kringströvande, ostadig
eller obestämd. Vagusnerven är den
längsta kranialnerven och består av ca
80 000 nervtrådar som både kontrollerar
vissa processer och samlar in information
om andra. Den är unik för däggdjur
och har kopplingar till bl.a. svalg, hjärta,
lungor, mage, tarmar och mjälte. Nu
visar forskare att nerven kan spela roll vid
utveckling av medkänslans sinnestillstånd.
Nervsystemets olika delar
Nervsystemets uppgift är att ta emot
och skicka vidare signaler i kroppen så
att vi kan röra oss, bearbeta sinnesintryck,
tankar, känslor och upplevelser. Det
autonoma nervsystemet (se O&B) delas in
i det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska är aktiverande
och förbereder kroppen för fysisk aktivitet.
Det aktiveras vid stress och möjliggör vår
”fight and flight”-respons. Det parasympatiska
nervsystemet är lugnande och
aktiveras när kroppen är i vila. Hjärtverksamheten lugnas, blodtrycket sjunker,
matsmältningen stimuleras och kroppens
uppbyggande läkningsprocesser aktiveras.
Långa djupa andetag lugnar och
bromsar hjärtat.
Vagusnerven styr sinusknutan i hjärtat och
bromsar hjärtslagens frekvens. Tack vare
detta hålls pulsen stabil på i genomsnitt
60 - 80 slag per minut. Den konstanta
aktiviteten i vagusnerven kallas för ”vagal
tonus”. Det sker förändringar i den vagala
tonusen vid varje andetag. Vid inandning
minskar aktiviteten i vagusnerven och då
ökar pulsen. Vid utandning ökar aktiviteten
i vagusnerven och hjärtfrekvensen
bromsas och blir långsammare.
Andningen leder alltså till förändringar i
hjärtats slagrytm, som också blir ett index
på hur aktiv vagusnerven är.
Andningen är den enda kroppsfunktion
som är automatisk och sköter sig själv
men som ändå kan påverkas med viljan.
Om vi är stressade blir vi lugna av att
andas långsamt och hjärtrytmen bromsas.
Även det omvända gäller – vi kan komma
upp i varv om vi börjar andas ytligt och
intensivt.
