Ett mer fruktbart sätt att hantera känslor av otillräcklighet och oduglighet är att behandla sig själv med lite medkänsla och förståelse, säger psykologen Kristin Neff, docent vid institutionen för inlärningspsykologi vid University of Texas i Austin. Neff är pionjär när det kommer till att studera den inre stöttande förmåga som hon döpt till självmedkänsla. Neff hävdar att vi tenderar att döma oss själva tuffare än våra medmänniskor. Men de som har en hög nivå av självmedkänsla, alltså har en förstående inställning till sina egna tillkortakommanden, brukar ha samma överseende med sig själva som med andra.
Forskningen, som pågått sedan 2003, är entydig – människor som hanterar sina misstag och tillkortakommanden med självmedkänsla mår bättre både fysiskt och psykiskt.
Tre viktiga ingredienser
Äkta självmedkänsla har tre komponenter (Neff, 2003):
- Mindfulness och närvaro där man medvetandegjort den inre självkritikern. Vägen går via acceptans av det som smärtar och förhållningssättet att inte döma vare sig sig själv, sina tankar eller sina känslor.
- Vänlighet och omtanke om sig själv där man bemöter sig själv med vänlighet istället för hård kritik.
- Human livssyn eller samhörighet där ens erfarenheter ses som en del av en allmänmänsklig upplevelse vilket påminner oss om att det faktiskt inte finns någon människa som är perfekt.
Inre mobbning
Självmedkänsla är ett relativt nytt begrepp som snabbt har fått gehör. En av dem som intresserat sig för området är Agneta Lagercrantz, journalist och författare. Självmedkänsla är inte samma sak som positivt tänkande eller affirmationen, utan ett sätt att medvetet balansera sina negativa tankar om sig själv, särskilt då man gjort misstag, anser att man ska vara perfekt i alla lägen eller känner sig otillräckligt.
