Ögonrörelsen hjälper oss minnas

När ögonen fritt får förflytta sig – när blicken tillåts följa den inre mentala bilden av händelsen – då väcks minnena till liv. Ett nytt begrepp; ”embodied memory” har fötts och en saknad pusselbit på plats. Lundaforskare gör genombrott!

Intervju

Mikael Johansson


Episodiskt minne


Alla har nog upplevt ögonblick då man vill berätta någonting men så minns man plötsligt inte hur det var: ”Jag har det på tungan”, brukar det heta. Vi söker då i minnet, vi provar oss fram: ”Visst var det 5 år sedan… Det var väl på gamla kontoret… på Saras tid, hon med rosa håret” – Javisst ja, så var det säger vi plötsligt och skiner upp när hela den eftersökta episoden plötsligt spelas upp för vårt inre. Vi minns! Personer med gott minne är speciellt duktiga på själva framplockningen av minne. De kan lättare än andra tillgängliggöra rätt information från den enorma informationsbank vi är bärare av; där dåtid förvaras i väntan på att brukas i nutid. Exakt hur människan löser denna svåra uppgift fascinerar och utmanar minnesforskarna.
– Att leta i minnet är att prova olika
ledtrådar. Är det en bra och stark ledtråd,
till exempel Saras chockrosa hår, ja då
aktiveras den region i hjärnan som kodar
för rosa färg, förklarar Mikael Johansson,
professor i psykologi vid Lunds Universitet
och ett av Holones vetenskapliga råd.
Mikael publicerade i sommar nya resultat
som innebär ett efterlängtat genombrott
för internationella minnesforskare. Men
han börjar sin berättelse med att förklara
hur vi minns händelser med det som kallas
episodiskt minne.

Episodiskt minne
Minnet sitter inte på en plats i hjärnan,
vilket många tror. Händelser i livet lagras/
inkodas istället i flera olika moduler i hjärnan,
färg på en plats, ljud på en annan,
känslor på en tredje osv. Modulerna leder
in till hippocampus, som tillhör det limbiska
systemet och ligger i djupare delar av
hjärnan (se Ord&Begrepp). I hippocampus
sker en ständig kodning/indexering av
våra upplevelser (se bild). Tack vare detta
index binds aktiviteterna i de olika modulerna
ihop. När de är aktiverade samtidigt
tillförs något till vår upplevelse.
– När du minns det chockrosa håret på
Sara aktiveras färgregionen för rosa. Detta
går vidare till hippocampus, den tidigare
indexeringen gör att plötsligt ”lyser” alla
modulerna upp - igen!
Ur ett neurovetenskapligt perspektiv
handlar det om vad vi kallar överlappning.
Vid framplockandet av ett minne
återupprättas hjärnaktiviteten från dåtiden
och vi landar därför i hur det var. Ju bättre
överlappning mellan aktiviteten nu och då,
desto närmre ”dåtiden” kommer vi. Tack
vare receptionisten Saras rosa hår minns
du nu inbrottet i receptionen i detalj.
– Chockrosa hår är en bra ledtråd. Det
är ovanligt med chockrosa hår och något
vi reagerar starkare på. Det är därför
minneskonstnärerna kopplar det de vill
minnas till så bisarra händelser som möjligt.
Det bisarra blir en stark ledtråd som
lätt väcker upp en region, som i sin tur kan
väcka index i hippocampus (se bild).

ogonror

Mentala tidsresor
Tillgängligheten på minnen är alltså
beroende av hur stark interaktionen är
mellan ledtråd och den lagrade informationen,
något en av våra största minnesteoretiker,
Endel Tulving, noterade redan på 60-talet. Glömska kan därför förklaras av att du använder en ineffektiv ledtråd – du använder helt enkelt fel nyckel för att låsa upp minnet.
Det som är fascinerande med det episodiska minnet, det som handlar om händelser, är att vi kan resa tillbaka i tiden och återuppleva något ur ett förstapersonsperspektiv. Det är ju en fantastisk förmåga. Vi gör faktiskt mentala tidsresor, utbrister Mikael!

Olika ledtrådar
Ledtrådar kan vara externa, exempelvis
en person vi känner igen på gatan som
påminner oss om något, eller interna som
genereras i vårt inre. Ledtrådar kan också
vara vad man kallar kontextuella. De har
med sammanhang att göra. Mikael berättar
om ett försök med försökspersoner från
en dykarklubb (Godden&Baddeley, 1980).
Fyra grupper med dykare fick var och
en lära sig en lista om 36 ord, antingen
medan de befann sig på land eller under
vatten. Deras minne av dessa ord testades
därefter, antingen på land eller under vatten.
Det visade sig att dykarna presterade
~50% bättre om inlärning och minnestest
skedde i samma kontext. Fiskar, bubblor,
snäckor och annat hade nämligen också
kodats och fått ett index vilka hjälpte till
med att väcka minnet av orden till liv.
Sammanhanget aktiverar alltså flera moduler
som gör det lättare för hjärnan att
bara fylla i där det fattas.
– Eller varför inte ta den där vanliga
situationen som alla känner igen sig i:
Jag kommer på att jag måste fylla på
skrivarpapper, går ut från rummet för
att hämta, stannar plötsligt i korridoren
och kan konstatera att jag glömt vart jag
är på väg. Jag går tillbaka till rummet och
plötsligt minns jag; javisst, det var skrivarpapper jag for efter!

Nedstämdhet överlappar med nedstämdhet
En följd av detta blir att människor som
är deprimerade har en bättre tillgänglighet
av negativa minnen. Deras hjärnor är ”viktade” så att nedstämdheten lättare överlappar med minnen av när de var nedstämda. Det leder till att deras nedstämdhet hela tiden underbyggs. Denna spiral måste brytas och idag finns det olika idéer om hur det bäst ska göras.

Varför rör sig ögonen?
En fråga som gäckat minnesforskarna i alla tider är varför ögonen rör sig när vi
minns tidigare händelser. Precis som om
vi tittade på något, men med vår inre
blick. Det syns i försök där man låtit
personer titta på speciella bilder, ungefär
som bilderna i Sven Nordqvists böcker
om Findus & Pettsson.
– Pettsson-bilderna är rika på detaljer,
många gånger just bisarra sådana. När
bilden ersätts med en tom skärm och personerna får frågor om den tidigare bilden
kan forskarna registrera ögonrörelserna
med så kallad ”eye-tracking”. Man kan då
se hur blicken flyttas runt på den tomma
skärmen beroende på vilket objekt som
efterfrågas. Blicken placeras på samma
ställe på skärmen som där det efterfrågade
objektet var beläget vid inkodningen/
inlärningen.
– Vad ingen hittills hade kunnat svara
på var huruvida dessa ögonrörelser är ett
resultat av att vi minns, eller om de faktiskt
påverkar våra möjligheter att minnas,
förklarar Mikael.

”Embodied memory”
Nu bad lundaforskarna istället försökspersonerna att fixera blicken vid ett kryss på den tomma skärmen, samtidigt som
de skulle besvara frågorna. På så sätt
kunde forskarna förhindra deras blick från
att flytta sig. Skulle detta påverka deras
förmåga att minnas? Ja, nu tog det längre
tid för personerna att besvara frågorna.
Men ett frågetecken kvarstod, berodde
resultatet möjligen på att man hade fullt

sjå med att fixera blicken? Då kläckte de
den vinstgivande idén om att skapa två
identiska försöks-situationer: en där krysset
satt på ett ställe på skärmen som motsvarade
objektet som efterfrågades, och en
där krysset satt på ”fel” ställe.
Och gissa när personerna svarade
snabbast på bildfrågorna? Jo, när krysset
satt på rätt ställe. Resultaten är ett övertygande
bevis för att det är upprepandet av
själva ögonrörelsen som underlättar för oss
att ta fram minnet. Detta är efterlängtat
genombrott inom minnesforskningen och
av kalibern att det publiceras i en av de
högst rankade tidskrifterna inom området,
Psychological Science.
– Vi behöver nu utvidga begreppet
ledtrådar till att även omfatta något så
perifert som vår kropps rörelser. Det
närmar sig den idag snabbt framväxande
idén om ”embodied cognition”, dvs vikten
av kroppens tillstånd för hur vi tänker och
känner. Detta tycks gälla även för minnet,
vi skulle kunna kalla fenomenet ”embodied
memory”! En saknad pusselbit är
äntligen på plats.

Vad betyder detta för vårt dagliga liv?
– Söker du i minnet så låt blicken vila på
något som skulle kunna fungera som en
effektiv ledtråd, alternativt på en stilla
informationslös vägg. Det viktiga är att
det inte finns något annat som påkallar
uppmärksamheten och drar åt sig blicken
– den måste ges utrymme att förflytta sig
utan störningar. Det kommer annars att
interferera med framplockningen av det
eftersökta minnet. För mycket intryck
omkring oss kan alltså försvåra hjärnans
fantastiska möjligheter att minnas effektivt.
Något att komma ihåg för varje arbetsplats,
som vill låta minneskonsten att blomma.

Källor
Johansson, R., & Johansson, M. (in press). Look here, eye movements play a functional role in memory retrieval. Psychological Science.
Mikael Johansson personlig kontakt

Publicerat av:
Marie Ryd
Marie Ryd
1 februari 2014

Kontakt: 0708 - 67 48 70
marie.ryd@missinglinks.se
Tillbaka till Forskningsbanken

Liknande artiklar

The winner takes it all

Nytt om sömn

Neuromyter