Psykologi

Empati och medkänsla


 

Goda gärningar är det klister som gör samhällen hållbara

Daniel Västfjäll

medkansla

När medkänslan sviktar

Vad händer i oss när vi står inför människor i nöd och medkänslan plötsligt förbyts till irritation. Är jag hård och kallsinnig? Det är ”compassion fade!”, säger forskarna.

Daniel Västfjäll är professor i psykologi vid Linköpings Universitet och forskar bland annat på just detta som han i en ny artikel i ansedda PlosONE döpte till ”compassion fade”. Känslor som empati och medkänsla är avgörande för viljan att hjälpa. Empati handlar om människans inneboende för- måga att faktiskt känna samma känsla som den lidande medmänniska vi har framför oss.

– När jag tänker på att hjälpa en annan människa, när jag är i medkänslan, aktiveras samma del av hjärnans belöningssystem som när jag fantiserar om att äta choklad, säger Daniel. Två helt olika fantasier ger samma emotionella vinst. Vi vill donera pengar därför att vi får en stark känslomässig belöning av att ge. Och det är ju tur – det blir en riktig evolutionär win-win.

Goda gärningar är det klister som gör samhällen hållbara, säger Västfjäll.

Vill inte ge!
Med hjälp av magnetkameran har fors- karna sett att fotografier på en enskild person, till skillnad från en siluett, akti- verar omfattande nätverk i hjärnan, bla accumbenskärnan (se O&B), som är en del av belöningssystemet. Den positiva känsla som uppstår när vi får information om en person ligger bakom medkänslan och viljan att ge.

Men varför är det så att vi ibland INTE vill ge och hjälpa? Den frågan intresserar Västfjäll alldeles extra. I en serie studier har hans forskargrupp visat att det är lättare att känna medkänsla när det endast gäller en person. Så fort det blir två eller fler dalar medkänslan,

uppmärksamheten och villigheten att hjälpa och ge. Vår vilja att hjälpa många tycks vara begränsad. Dessa fynd bekräftar också tidigare liknande studieresultat.
– Vi blir överbelastade när vi påminns
om alla de vi inte kan hjälpa. Detta utvecklar negativa känslor. Ju fler desto värre. I ett försök att reglera dessa obekväma känslor som gör att jag tycker att jag är en dålig och kallsinnig person, minskar jag mitt obehag genom att istället rikta uppmärksamheten mot tiggarna och bli arg på dem, förklarar Västfjäll.

Vi är skapade för små grupper
Psykologen Christina Maslach beskrev för flera decennier sedan just avtrubbningen av empatisk förmåga och utvecklingen av ett cyniskt förhållningssätt mot hjälpbehövande. Hon syftade då ffa på personer med människovårdande yrken och som inte kunde ta in mer lidande. Maslach var en av de första som forskade på det som kallades ”burn out” – emotionell stress och utmattning.

Västfjäll tar ett evolutionärt perspektiv för att förklara de motstridiga känslorna. Han menar att vi är skapade för att leva
i små grupper. Det känslosystem som utvecklats i människan under flera miljoner år är ännu inte fullt anpassat till det moderna samhället med många människor.

– Människan är förvisso mycket anpassningsbar och flocken vi värnar kan bli stor, men vårt känslosystem ”skalar inte upp” lika bra - därav ”compassion fade”.

Men hur ska vi då hantera den moderna människans ”compassion fade”? Jo, i en alldeles nypublicerad studie har Västfjälls grupp gjort ett intressant fynd:

– Vi fann att viljan att hjälpa ökade signifikant när man fick höra att det inte är något fel i att bara hjälpa en enda person! Ställ dig frågan: Vad kan jag göra för att hjälpa just den här medmänniskan? Det väcker medkänslan till liv.

Så ge pengar till den första tiggaren, lyder Daniel Västfjälls evolutionsanpassade råd.

Walter Osika är föreståndare för Centrum för Social Hållbarhet, CSS,
en ny centrumbildning för forskning
om människans förmåga till medkänsla, empati, altruism och tillit. Syftet med CSS är att förbättra den sociala hållbarheten mellan individer, grupper och i samhället i stort.

– Vårt välfärdssamhälle har skapats tack vare människans förmåga att analysera komplexa problem som både omfattar individuellt lidande, olika strukturella missförhållanden och vår förmåga att agera medvetet och kraftfullt i organiserad form. Så visst, visa medkänsla för en enskild är bra men vi har dessutom förmågan att omfatta de komplexa förhållanden som gör att det sitter tiggare på svenska gator. Att lösa detta kräver ett mer avancerat hanterande med ett hållbart stöd, antigen direkt eller via ”ombud”, såsom hjälporganisationer och/eller politiska initiativ, menar Osika.

Källor

Västfjäll D, Slovic P et al. Plos One 9:6 juni 2014.
Front. Psychol. | doi: 10.3389/fpsyg.2015.00616, 2015 Maslach, C.; Schaufeli, W. B.; Leiter, M. P. (2001). S.
T. Fiske, D. L. Schacter, & C. Zahn-Waxler, ed. ”Job burnout”. Annual Review of Psychology52: 397–422. Walter Osika Holones vetenskapliga råd

Publicerat av:
Marie Ryd
Marie Ryd
1 februari 2014

Kontakt: 0708 - 67 48 70
marie.ryd@missinglinks.se
Tillbaka till Forskningsbanken

Liknande artiklar

Motivationens neurovetenskap

Bias och beslut

Kraften av en varm kopp kaffe