Den digitala tidsåldern har ironiskt nog utvecklats till en tid av globalt ”cyber-mingel”
där varje individs kontaktyta spränger
alla gränser, samtidigt som känslan av
ensamhet är mer utbredd än någonsin.
Digital teknik är inblandad i och påverkar
det mesta, men kan det förändra mig
som människa? Ja, påstår Sherry Turkle
som sedan 15 år tillbaka undersökt hur
digital teknik påverkar våra relationer.
Turkle är professor vid MIT och initiativtagare
till programmet ”Technology and
Self ” och författare till den uppmärksammade
boken ”Alone together - Why We
Expect More from Technology and Less
from Each Other”. Sms, chat, email, twitter, instagram, googling och uppdateringar sker när vi går, står, joggar, cyklar, kör bil, arbetar, sitter i möten, äter, är på teater, på bio och även under dejten. Människan håller på med att utveckla en helt ny förmåga; att behålla ögonkontakten med någon medan de ”textar” till någon annan, säger Turkle.
– På arbetsplatser möter jag människor
rädda för att konversera. De fäller upp sin
laptop, sätter på hörlurar och likt piloter
riggar de sin cockpit. De ska nu ”ge sig
av” precis dit de själva vill. Vid sammanträden,
är förvisso alla fysiskt närvarande,
men var och en uppmärksammar bara det
som intresserar dem. I vår egen digitala
bubbla, skräddarsyr vi våra liv, säger
Turkle.` Tekniken tillåter oss att förlägga
vår uppmärksamhet precis var vi vill i varje ögonblick. Är nuet inte tillräckligt
spännande väntar något annat endast en
knapptryckning bort. Har våra relationer
drabbats av samma syndrom?
Riskfri falsk intimitet
Teknikens möjligheter gör att vi mer
eller mindre omedvetet förflyttar från
konversation med andra till att ha kontakt.
Och det är långt ifrån samma sak, hävdar
Turkle. Konversation handlar bland annat
om att öva sig i att se saker från andra
perspektiv. För många är det hotfullt. En
ung man, som nästan enbart sms:ar och
chattar med sina vänner, berättade i en av
studierna: ”En vacker dag, men absolut
inte nu, skulle jag vilja lära mig att ha en
konversation.”
